UE-världen
Alla ni som reser utomlands - bidrag till allmänbildningern på utställningsområdet. Skriv till UEForum.se och berätta i ord och bild om intressanta utställningar utanför Sveriges gränser.
SJÄLVKRITISKT OM DET KOLONIALA ARVET
Dags att åter lära av Tropenmuseum i Amsterdam
På 1970-talet for utställningsintresserade ofta till Holland, och det etnografiska museet, Tropenmuseum, i Amsterdam var en självklar plats att gå till om man ville se hur ett traditionellt museum med tung historia kunde förnyas.
Nu borde man sedan länge ha gjort ett återbesök. Ty redan 2003 blev museet, enligt eget förmenande, det första etnografiska museum i Europa att reflektera över sina rötter i kolonialismen. (Om man inte känner till Etnografiska museets i Neuchâtel postkoloniala utställningsverksamhet sedan tjugo år tillbaka i tiden, www.men.ch, eller menar att Tropenmuseum representerar en annan slags museologi, är oss obekant.)
Med utställningen Eastward Bound! Konst, Kultur och Kolonialism, invigd i januari 2003, vill Tropenmmuseum ge nya perspektiv på Hollands koloniala historia, ankyta till den dagsaktuella debatten om nationell och kulturell identitet samt visa på historiens relevans i dagens samhälle.
Det är en mycket stor s k basutställning och består av en tematisk presentation av holländsk kolonialism samt tre utställningar med kulturskatter från de forna kolonierna i Sydöstasien och Oceanien: skulpturer från Borobudur, en stor samling batik, guldsmycken från 12-1300-tal samt föremål som använts i papuanernas skallritualer. Utställningssalarna är grupperade runt en ljusgård förvandlad till en scen (The Colonial Theatre ), där vaxdockor i mänsklig storlek framställer olika aktörer i den koloniala historien. I runda glasmontrar syns bland andra plantageägaren, missionären, generalen-guvenören, äventyraren och armébefälet.
Utställningens namn Eastward Bound! är taget från en roman av Louis Couperus (1923). Hans verk är enligt museet typiska för ”hollänsk kolonial kultur i början av 1900-talet”. Den infödde tjänstemannen Toean Anwar, som är enda icke-vita person i den koloniala teatern (ovan), är också litterär, hämtad från en roman av H J Friedericy.
Det här kuriosakabinettet, en del av temat den holländska kolonialismen, påminner starkt om den berömda bilden av Ole Worms museum i Köpenhamn från 1655. I Tropemmuseums rekonstruktion är dock föremålen inglasade och försedda med texter.
Textilier från Indonesien. Bilden av kvinnan i svepande klänning till vänster väcker nyfikenhet på utställningsestetiken.
Skulpturer från Nya Guinea är av fotografiet att döma traditionellt utställda, som de konstverk de är – i våra ögon. Man undrar vad som berättas i texterna.
Tropenmuseum har lämnat 1970-talets succéartade framställningar av folken i de f d kolonierna bakom sig (t v). Idag är det de vita kolonisterna som figurerar, här Anna Elink-van Maarseveen, missionär på ön Sulawesi, Indonesien.
Text och bild sammanställda av Eva Persson, april 2008
Källor: Pressrelease från Tropenmuseum 15 januari 2003, Four new shows under one umbrella, samt fotografier som museet välvilligt letat fram, www.tropenmuseum.nl
 |
UEForums recension av det etnografiska museet i Paris, Musée du Quai Branly, Kolonialt och nykolonialt Mirjam Shatanawis artikel Tropiska besvär |