AKTUELLT
MISSA INTE STADENS KVINNOR
L. Onerva (1882–1972) var Finlands första kvinnliga konstkritiker, bodde i en lya med en väninna eller ensam, insöp epokens kvinnokultur och romantiska vänskap, hade livliga förhållanden, gifte sig, flydde, skilde sig och levde i lönskaläge.
Utställningen ONERVA – Stadens kvinnor ger ett perspektiv på utbildade kvinnors kulturella aktiviteter och vardag i Helsingfors på 1910-talet: vilka områden i Helsingfors var kvinnovänliga? Var kunde man äta utan manligt sällskap och på vilken uteservering serverades det bästa kaffet? Hur såg kvinnorna i Helsingfors ut på den vita duken, vilken nyutgiven bok av en kvinnlig författare eftertraktades i bokhandeln... (och) hur syntes moderlandet Ryssland i "Gelsingfors"?
Ovanstående citat från Ateneums hemsida ger bara en antydan av utställningens komplexa innehåll och säger inget om det ovanliga textkonceptet, signerat författaren och forskaren Anna Kortelainen. Bilderna låter er ana en livgivande och fri utställningsarkitektur men visar inte den stora samling av delvis nyframplockade målningar från förra sekelskiftet, som illustrerar och ramar in berättelsen.
Så har ni möjlighet, åk och se utställningen live innan den stänger 29 augusti.
Text: Eva Persson
Foto: Halkola Statens konstmuseum/Centralarkivet för bildkonst/Kirsi Halkola
MUSEUM FÖR FRAMTIDENS HISTORIA
Det senaste numret av den alltid lika pigga Språktidningen (nummer 3, juni 2010) rapporterar om ett nyöppnat cybermuseum: "I Norge har man vidtagit åtgärder för att motverka sms:ens förargliga förgänglighet. På smsmuseum.no kan man kliva in i världens första sms-museum. Här är det fritt fram för den norska allmänheten att skicka in meddelanden, för att sedan se dem publicerade i 'utställningen', med en färgglad pratbubbla som ram."
Samlingen växer stadigt, sist jag kollade fanns 4 299 roliga, ilskna, förälskade, ångerfulla, korkade, triviala och hjärtskärande exemplar. Självklart bör dessa sparas åt eftervärlden! Men museets grundare är inte, som man kunde tro, några framsynta socialarkeologer, utan mobiloperatören Tele2 (vilket förklarar den kreativa produktplaceringen).
För en utställningsproducent är det nog drömmen att kunna samla in och presentera föremål helt utan ansträngning, utan tidsödande konservering, utan diskussioner kring monterbyggen och ljussättning, med bara ett klick. Och precis när man undrar om det över huvud taget går att göra snabbare eller mer aktuella utställningar än så här, inser man att dessa textmeddelanden redan är historia.
Text: Pia Cederholm
NYINVIGNING av Flygvapenmuseum i Linköping lördag 12 juni 2010
Framför den stora byggnaden på Malmslätten utanför Linköping rådde marknadsstämning. Linköpingsborna hade kommit i tusental för att inviga stadens nya Flygvapenmuseum. Flaggor från olika länder var hissade, det var storbandsjazz och underhållning, köerna ringlade till stånd med korv, kaffe och bullar. Förväntningarna var höga, inte minst på att få se den omskrivna DC-3:an, bärgad 2004, nu inbyggd i museets källare.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth talade och påpekade att det nya museet gick i linje med moderaternas kulturpolitik. Hon gladdes åt att museet utvecklats från ett teknikmuseum till ett bredare kulturhistoriskt museum, och påpekade att detta stämde väl med regeringens satsning på barn och ungdom. Hon resonerade vidare kring kulturarvsbegreppet, om hur viktigt det är att ha kunskap, om vikten av gemensamma "minnesnycklar", med vilka vi kan förstå vårt förflutna, bottna i vår samtid och ta ut riktning för vår framtid. Så klippte hon av ett brett blågult band och önskade museet lycka till.
Publiken ombads av museichef Michael Parr att se åt sidan. Förväntansfullt tittade alla mot himlen, länge, länge... Så syntes en prick, som växte till ett flygplan, till en stor DC-3:a som mullrade på låg höjd förbi museet. Kort därefter dundrade tre moderna jaktplan högt över området i solfjäderformation. Därefter slogs dörrarna upp och besökarna trängde sig in i det nya museet.
Flygvapenmuseum består av flera tydligt åtskilda utställningar. Äldre flyplan i en teknikhistorisk utställning, med en specialutställning om "flygbaronen" Carl Cederström, som inledde svensk flygutbildning på Malmslätten 1918.
I det nya Flyglabbet, ett lekfullt science center kunde barn (i alla åldrar) vara interaktiva och göra experiment. Bland flygsimulatorer och kanoner stod en knatte i fyraårsåldern bredvid ett lågt podium med en bomb, slog med handen på den och hojtade: Bom, bom!
I källaren finns utställningen Hemliga handlingar, med den bärgade DC3:an. Planet ligger nu bakom glasväggar, som i en sarkofag, belyst av ett skimrande grönt ljus, som vore det alltjämt under vattnet. Den stora kroppen är uppfläkt, trasiga delar spridda runt omkring. Det var makabert och fascinerande. Runt omkring finns flera temautställningar om 50-talet och det kalla kriget, de anhörigas perspektiv, hemlighetsmakeriet i utredningen om det försvunna planet.
Uppe på marknivån myllrade besökarna bland utställningarna. Mellan två huskroppar fanns Stormen, en stor fläkt att ställa sig framför, eller bakom, kul för såväl barn som vuxna.
En utställning med moderna plan och helikoptrar behandlade Om kriget kommer - Sverige under det kalla kriget.
I hörsalen invigdes ett nytt draperi; en bildväv med motiv från både världspolitik och Linköping, stridsflygplan och SAAB-fabrik, Nelson Mandela, Berlinmuren med mera. I museibutiken var det full fart hela dagen, med försäljning av kepsar, böcker, flygplans-modeller och mycket annat. Det var glada miner rakt igenom, på en intensiv och välbesökt invigningsdag.
Text och foto: Jan Ohlin
Jan Ohlin är frilansande utställningsproducent och skribent och f n researchansvarig på Ueforum.
I nästa nummer av UEForum recenseras utställningarna.
 | DC 3:an - Folkhemmets regalskeppet Vasa, 2009 |
Bildmontage: Katarina Lindahl
Mer än 5.000 personer har idag (27 april 2010) undertecknat
nedanstående upprop till stöd för Dansmuseet. I juni kommer namnlistorna att överlämnas bl a till Kulturdepartementet.
Föreningen Dansmusei Vänner uppmanar till protest mot
PÅTVINGAD FLYTTNING AV DANSMUSEET
Dansmuseet lägger stor vikt vid synlighet och kontakt med allmänheten och har därmed skapat ett internationellt besökscentrum vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. Museet är ett öppet fönster mot den svenska och internationella dansvärlden.
Regeringskansliet övertar byggnaden 2012 när Rosenbad skall renoveras och tvingar därmed Dansmuseet att flytta. Statens fastighetsverk vet inte vart. Det kommer bli svårt att hitta likvärdiga lokaler för Dansmuseets samlingar, arkiv, forskningstillgänglighet, utställningar, dansföreställningar, konserter, aktiviteter för barn och vuxna, caféverksamhet, butik samt kontor för administration, verkstad för teknik och lager.
Vi protesterar mot flytten då vi vill bevara Dansmuseets florerande verksamhet vid Gustav Adolfs torg.
SKRIV UNDER!
Stockholms grundläggeriarbetare-fackföreningsfana. Foto: Arbetarrörelsens arkiv EP 100411 |
NED MED FÖRTRYCKET |
 |
UEForums årsbok 2009 nu slutsåld! |