TEXT ÄR TILL FÖR ALLA
När Helvetica blir till ett helvete
Namnet på typsnittet Helvetica har inget med helvete att gör. Helvetica ritades i Schweiz och betyder ”hela Schweiz” (alla kantoner). Men ibland blir det verkligen ett helvete. När typsnitt används fel så blir det inte speciellt bra. T.ex. fel radavstånd (kägel) eller helt enkelt i fel sammanhang. Som när (SL) Stockholms Lokaltrafik fick för sig att byta Stig Åke Möllers typsnitt Esseltub mot svarta och vita skyltar med Helvetica. Läsbarheten på dessa helvetesskyltar satta versalgement (stor bokstav först, resten små) var milt sagt dålig på avstånd. Nu har man tack och lov ersatt dem med ett Esseltub-liknande typsnitt, Veolia Transport.
Esseltub till vänster och Helvetica till höger. Himmel och helvete när man skall se dem på lite längre avstånd än bilderna är tagna.
Foto och fotomontage (högerbild): Badpojken
Utställningarnas älskling Helvetica
Jag går inte så ofta på utställningar men många av dom jag varit på använder Helvetica. Med blandade resultat. Jag besökte Medelhavsmuseets Cypernutställning där ca 1500 arkeologiska fynd, som spänner över mer än 7000 år, visas. Jag såg verkligen fram mot denna utställning. Föremålen är fantastiska och historien bakom utgrävningarna är fascinerande. Men man önskar att en utställningspedagog och typograf hade fått vara med på ett hörn. Museet är stolt över ”utställningens djärva gestaltning i museets klassicistiska rum”, som “har gjorts av Mattias Lind och Kristofer Jonsson vid White Arkitekter i Göteborg.” Jo, de enorma klossarna i rummet är gjorda av arkitekter. Men djärv?
Och så texterna? De är på sina ställen väldigt konstigt placerade i förhållande till föremålen. T.ex. sitter etikettexterna till den enorma samling med terrakottafigurer 180 grader från figurerna. Texten som förklarar historien kring föremålen är en enorm massa där man tappar bort sig innan man hinner säga pip. På andra ställen är texterna bara helt lämnade åt sitt öde, t.ex. där man avstavar ordet kvinnofigurer ”kvin-nofigurer”. Slarvigt och tråkigt.
Terrakottafigurer från kultplatsen Ajia Irini. Foto: Ove Kaneberg
Uppdraget dikterar villkoren
Den/de som satte texten på Cypernutställningen hade kanske inte de bästa förutsättningarna. Ibland är man som typoansvarig helt i händerna på en formgivning, då är det svårt göra ett riktigt bra jobb. Jag fick uppdraget att sätta texterna till Polismuseets öppningsutställningar. Grafiska profilen sade Helvetica och de flesta montrar där texten skulle upp var redan beställda. Resultatet vart ganska gott.
Två bilder från Polismuseet till vänster och en från Cypernutställningen till höger
Text är till för att läsas
De ansträngningar man gör för typografisk kvalitet gör man för läsarens skull. Det är en mängd, ofta små, detaljer som samverkar för att skapa lugn, harmoni och enlighet på en tidskriftssida eller en utställning. Allt är till för att läsaren lätt ska uppfatta texten och kunna koncentrera sig på innehållet. Man kan utgå ifrån att det är det enda läsaren faktiskt är intresserad av.
När man författar en text är man angelägen om att läsare ska förstå det man vill säga. Därför lägger man ner mycket omsorg på att strukturera tankeinnehållet, disponera materialet och fila på formuleringarna. Man skriver om texten både en och flera gånger tills man är nöjd: så menar jag, det var det här jag ville säga. Sådan omsorg bör också ägnas den tryckta texten. En form som på bästa sätt överför författarens budskap till läsaren. Eller som, för att ställa ett minimikrav, inte bli ett hinder mellan läsaren och innehållet. Dålig typografi är irriterande på samma sätt som slarvigt lagad mat, illasittande kläder och felplanerade lägenheter.
Gammal köttfärs hamnar i skamvrån på tidningarnas konsumentsidor. Radion får ilskna samtal när någon gör språkfel i etern. Men varför anmäler ingen undermålig typografi hos konsumentombudsmannen?
Välkommen till Pizzeria Palatino
Vi har vant oss vid dålig kvalitet, först till följd att ett typografiskt förfall under många år och sedan ett, möjligen nödvändigt, kaos förorsakat av ovana användares trevande försök vid datorn. Dessutom är typografins uttrycksmedel så små att de är svåra att upptäcka. Tidigare var det få som medvetet ens tänkt tanken på att texter kan vara satta med olika typsnitt. Datorns grafiska möjlighet har ändrat på det: de som skriver brev, inbjudningskort och annat personligt kan nu välja på Times, Helvetica, Century Schoolbook och en hel liga av typsnitt. Idag kan man diskutera kapitäler och olika typsnitts lämplighet med personer som så sent som i fjol trodde att Franklin var en amerikansk president och Palatino var en pizzeria.
På sikt kan det enbart främja den goda typografin att växande grupper utanför de professionellas skara kommer i kontakt med typografiska problem. Men som utställningsbesökare ska man inte behöva bry sig om hur bokstäverna ser ut och är arrangerade. Man ska odelat kunna koncentrera sig på texternas innehåll. När man får dålig mat på restaurangen begär man ju inte in kokboken för att få reda på vad som är fel – köket får ordna något bättre istället.
Typografisk kvalitet är i första hand en fråga om inställning och omsorg. För de pengarna man ger en bra grafisk formgivare får man något som gör att det blir en bra utställningsupplevelse och en text som inte märks, men är skön att läsa.
BADPOJKEN
PS! Den text du nu läser är publicerad på webben. En plats där inga typografiska regler gäller. Man får ta det typsnitt som finns och inte ens det räcker. Olika operativsystem (mac, pc, Linux) har inte ens samma typsnitt så man får bara hoppas på det bästa. Jag bifogar därför en pdf som du kan ladda hem för att visa hur jag skulle vilja sätta denna text 
Puh, nu har jag gnällt klart och går och lägger mig i gräset, dricker läskeblask och en läser god bok (Läs: Kalle Anka).
Badpojken växte upp och vart grafisk formgivare, musiker och fortsatt gnällig