HEMLIGA UTSTÄLLNINGSMAKARE
HEMLIGA UTSTÄLLNINGSMAKARE
Vid ingången till utställningen Uppdrag: Klimat i Naturhistoriska riksmuseet finns – förvisso i ett hörn, men ändock – en belyst plakett där upphovspersonernas namn är graverade i guld. Denna ståndsmässiga ”signatur” signalerar att museet är stolt över utställningen och bekräftar samtidigt dess konstnärliga och vetenskapliga värde. Att upphovspersonerna synliggörs på det sättet är dock långt ifrån en självklarhet på våra museer.
En utställnings creditlista kan jämföras med teveprogrammens eftertexter. Precis som i mediebranschen arbetar många utställningsmakare på frilansbasis, och med creditlistan kan deras kunnande synliggöras för potentiella arbetsgivare. Men listan finns också – kanske framförallt – för betraktarens skull! Vem är det som har skrivit texterna? Och vem har formgivit? Vem ska jag kontakta om jag vill veta mer? Creditlistans vara eller icke vara kan därför gott ses som en tillgänglighetsfråga.
Varför saknas creditlistan?
En vanlig förklaring till att en utställning saknar creditlista är att museet ska upplevas som avsändare – troligtvis ett arv från fornstora dagar där institutionen i sig stått som garant för ett vetenskapligt innehåll – vilket lätt doftar byråkrati och anonymitet. I andra fall är förklaringen stress i produktionens slutskede. Hur kan det komma sig att själva signaturen har lägsta prioritet? Ironiskt nog är ju, som bekant, signatur och proveniens av central karaktär när utställningsmakarna själva väljer ut föremål och berättelser. Ett undantag är dock när en extern arkitektfirma anlitats – sådant är status och hålls sällan hemligt!
Ett namn förhöjer!
Konstutställarna har något som sakutställarna inte alltid har – i konstutställningarna möter besökaren nästan alltid ett namn. Hur lite man än må begripa av konsten eller utställandet av den har man åtminstone minst ett namn, en person, att förhålla sig till. Kan det vara så att bristen på namngivna utställningsmakare kan vara en förklaring till massmediernas magra bevakning av sakutställningarna? I dessa dagar när var och varannan ser över både sitt eget och andras personliga varumärke har vi kanske mer än någonsin ett behov av att möta uttalade upphovspersoner i utställningssammanhang. Handeln har sett det – jätteföretag som H&M har börjat samarbeta med kända namn och IKEA har börjat namnge och presentera sina formgivare i katalogen och i sina varuhus. Produkterna går åt som smör i solsken och media visar intresse. För visst känns textilmetervaran ”Gunilla”, designad av Sissi Edholm och Lisa Ullenius lite mer intressant än metervaran som kort och gott kallas ”Anneli”? Bakom varje H&M- och IKEA-produkt finns en, säkerligen högutbildad, kunnig, kreativ formgivare och i ögonblicket den personen namnges är det som att varan får ett nytt värde – ett konstnärligt värde.
Nya besökarmönster?
Museerna anses av vissa vara något man inte ska behöva betala för, så varför inte synliggöra, och därmed också uppvärdera, allt arbete och de kunniga, kreativa människorna som ligger bakom en utställningsproduktion? Tänk en framtid då utställningsmakare är hushållsnamn! Istället för att återbesöka sina favoritmuseer kanske museibesökaren fattar tycke för en specifik formgivare, producent eller textförfattare. Vad skulle inte det kunna göra med besökarmönstren?
Min dröm: en bok som presenterar kreativa utställningsarbetare, producenter, formgivare, textförfattare. Teckning: Lillasystern
I UEforum har chefredaktör Eva Persson i ett flertal artiklar berört utställningsmediets frånvarande historia och Peter Aronsson önskar sig ”en utställningshistoria som knyter an estetisk form till bredare kulturella, politiska och ekonomiska sammanhang”. Högst upp på min egen önskelista finns en rikt illustrerad historik över tongivande formgivare, producenter och textförfattare, men jag undrar hur den ska kunna skrivas när så många museer osynliggör sina utställningsmakare och när så många utställningsmakare i sin tur osynliggör sig själva.
LILLASYSTERN
Lillasystern växte upp,
studerade museologi i Uppsala och
är nu museiantikvarie i Gävle.