DÖDA TING BERÄTTAR LIVETS HISTORIA

Evolutionsmuseet, Uppsala
Flera permanenta och tillfälliga utställningar

Huvudman: Uppsala universitet
Prefekt: Mats Eriksson
Informatörer: Anders Boulogner, Björn Stake
Museitekniker: Pär Eriksson, Monika Myrdal

Evolutionsmuseet i Uppsala förvaltar universitetets omfattande samlingar av växter, djur, fossil och mineral. Det är fortfarande en aktiv forskningsplats och en del av Evolutionsbiologiskt centrum, men numera tillgodoser museet också allmänhetens kunskapstörst.

Avdelningarna för mineralogi och paleontologi (med Nordens största samling av äkta dinosaurieskelett) samsas under samma tak, medan zoologin har en egen byggnad. Ett tredje hus rymmer Evolutionsmuseet Botanik som dock bara är öppet för visning efter överenskommelse.

Från att fram till 1999 ha stått enbart i universitetets och forskningens tjänst vill man nu anpassa sig till allmänheten och väcka nyfikenhet. Förutom naturhistoria erbjuder Evolutionsmuseet även ett stycke kulturhistoria. Här berättas om hur forskningen historiskt har sett ut. Vem hittade och tillförde vad? Hur tänkte man? De gamla etiketterna drar sitt strå till stacken.

Det förändrade uppdraget syns i gestaltningen. Det som förr var objekt tätt uppställda i långa rader är nu betydligt glesare och mer överblickbara utställningar, med informationstavlor, aktivitetshörna och evenemang. Under Linné-året tillkom utställningen Om naturens ordning och under Darwin-jubileet Darwin tänker. Nu är ytterligare en miniutställning under uppbyggnad, Första steget, som handlar om fisken som kunde ta sig upp på land.

På Evolutionsmuseet Paleontologi kan man i montrarnas belysning se hur mineral glittrar i alla möjliga färger. Här finns granat, ametist, opal, topas och många fler. Mineral bildar ofta välformade kristaller; likt vassa glänsande blomknoppar tycks de resa sig ur ett stycke berg. I själva verket är mineral oorganiska kemiska föreningar, och de byggstenar som bildar bergarter.

Kalkspat (calcit) är ett bergartsbildande mineral.

Att botanisera bland växtfossil har en liknande tjusning. Förstenade blommor och andra växtdelar som i avvikande nyans framträder ur ”det grå berget” är fantastiskt vackra. Åldersbestämningen, runt 400 miljoner år, ger intrycken ytterligare en dimension.

Förstenade växtdelar, som här ett ormbunksblad, kan vara rena konstverk.

Mellan fossil och urdjur presenteras forskarna och samlarna: 1600- och 1700-talets mode, att samla naturalier (föremål från naturen) var kanske inte alltid av godo, men det vetenskapliga syftet överglänser. Samlingar som dessa utgör idag grunden för många naturhistoriska museer.

I montrar berättar bild och text, tillsammans med exemplar av fossil av växter och djur, om jordens utveckling under olika perioder, från ca 500 till 66 miljoner år sedan. Dinosaurieskeletten finns en våning upp, där de stora salarna lyckligtvis har högt i tak. Som gigantiska separatpussel tornar skeletten upp sig. Åtta meter och lika många ton noshorns-dinosaurie kan kännas skräckinjagande! Skelettet är äkta men djuret levde för 80 miljoner år sedan, en ofattbar och svårsmält tidsrymd.

Alla utställda skelett är inte helt igenom äkta vara. Trots att de varit döda så länge fortsätter nedbrytningsprocessen. I likhet med andra museiföremål behöver de därför renoveras. Alternativet är nytillverkning. Den rejäla grodan Eryops, ett av de största rovdjuren för 300 miljoner år sedan, är en kopia eftersom originalet inte är komplett.

Eryops var ingen söt liten groda.

Exponeringen av objekten känns stelt museal, men här finns tillräckligt många skyltar med fördjupande, och lättillgänglig, information. Personalen svarar dessutom gärna på frågor. Detsamma gäller den byggnad som rymmer uppstoppade djur och anatomiska preparat, Evolutionsmuseet Zoologi. Här fortsätter berättelsen om livets utveckling.

"Följ spåren! Välkommen till Evolutionsmuseet Zoologi!" Uppmaningen står skriven på de trappsteg som leder besökaren till utställningssalarna. Spåren är av två slag: djurspår i form av klövar och tassar, och tankespår från Darwin. Trapphusets miniutställning består av montrar där citat ur On the Origin of Species har illustrerats med ett naturuttryck och ett konstuttryck. Det handlar om teorier och principer; urval, överlevnad, utveckling och systematik.

Ödlor i vätska, prydligt ordnade och etiketterade.

Det här är museet för den som vill se all världens djur! Ett oändligt landskap bestående av glasmontrar breder ut sig, därtill på höjden i två våningar. Associationer till museifunktionen samlande och utbildningssyftet studiesamling ligger nära till hands. Här finns inga förskönande bakgrunder, inga ljud- eller ljuseffekter, enbart en lapp med djurets namn på latin, och oftast även på svenska. Det är vackert, dött och fascinerande i sin nakna saklighet. Många av de uppstoppade djuren är daterade med ett avlägset århundrade eftersom samlingen sträcker sig tillbaka till 1600-talet.

Två ungar klamrar sig fast intill mamma musöra.

Bland hyllornas utländska djur hittar jag favoriter med roliga namn. Sjusovare, trädgårdssovare och stort musöra bor i samma monter. Den sistnämnda har två små ungar tätt intill kroppen. Vidare kan man få möta spökdjur, Thomas flygekorre, fläckkuskus och malajisk pälsfladdrare. Alla arter har dock inte begåvats med lika charmiga namn, ta bara pungdjävul och mörkrets demon.

Så ser den ut, mörkrets demon.

Djurens prakt och storlek är en del av den funktionella designen och förklaras av evolutionens logik. Rosenstarens raggarfrisyr och den fantastiska kamouflagefjäderdräkten hos den tumstora diamantpanterfågeln handlar om överlevnad och urval. Giraffantilopen har dock oroväckande smala ben, paret i montern liknar anorektiska tonåringar.

En smal trappa leder upp till montrarnas andravåningsetage. Den omotiverade, men kreativa, utplaceringen av en cembalo förbryllar. Föremålet är av annan, främmande art, och utgör ett brott mot systematiken där det inplanterats bland vätskefyllda glas innehållande blötdjur, ödlor och ormar. Kanske representerar musikinstrumentet en utrotningshotad art, som inte kommer att överleva i konkurrensen?

Alla frågor får inte svar. Men visst lever Evolutionsmuseet upp till orden i sitt uppdrag: "forskning, utbildning och förundran"!

Text och foto: Marit Jonsson

Marit Jonsson är konst- och litteraturvetare, frilansande skribent med speciell inriktning på musei- och utställningsrelaterade texter, kritik, text- och bildanalys.