EN STICKAD LÄGENHET STÄLLS UT

Badrummet. Foto: Tim Meier

"Vi har stickat och stickat och repat och repat, det är samarbetet som har varit väldigt fint."

"Vi har alla både varit arga och ledsna men jag är så glad så jag har gråtit när jag såg det här." Katja Jalovara

"Väldig glädje, väldigt intressant. Andra kommer att se den här staden, se oss här, så jag måste komma och vara med." Safia Ahmet

"Jag virkade mest och sydde alla små detaljer."

"Jag var i köksgruppen, vi har hjälpt varandra, jag lärde mig mycket av allt, stickning, att sy."

Så lät det när konstprojektet Knitting House hade vernissage på Konsthallen i Husby, en invandardominerad förort norr om Stockholm. Här utställdes resultatet av ett stort kollektivt arbete som planerats under lång tid och färdigställdes under åtta intensiva veckor i en för området typisk trerumslägenhet.

Att vända ut och in på det privata och det offentliga är ett syfte med projektet Knitting House som initiativtagaren Elin Strand Ruin har lett i samarbete med curator Annika Enqvist i The New Beaty CouncilSnart.

En av stickerskorna Maryam Bah bor på Oslogatan 8, 2 tr i Husby. I bakgrunden ses diskbänken med över- och underskåp.
Foto: Tim Meier

Lägenhetens "avigsida", här anar man köksskåpen, kryddhyllan och kaklet och till höger ventilationsschakt och vardagsrummets mönstertapet. Foto: Tim Meier

Mötet mellan de två sovrummen med olika mönstertapeter. Foto: Tom Meier

Detalj från badrummet. Foto: Jan Åhman

Elin Strand Ruin som är både konstnär och arkitekt har inspirerats av ett antikt drama, Praxagora av Aristofanes. Där tar kvinnorna med list makten i samhället när männen är ute och krigar. Eftersom det endast var de som hade rösträtt i det grekiska samhället valde kvinnorna att klä ut sig till män och besluta att makten var deras.

I 40 år har människor levt i Husby, vilka liv har levts där? Hur förhåller sig den lokala förankringen till den globala? Elin ville göra en arkitektonisk och social undersökning med utgångspunkt ifrån den vanligaste lägenhetstypen i området. Hon valde ut en trerummare på Oslogatan 8, som Svenska bostäder lånade ut. Den enkla geometrin i denna trerumslägenhet av betong skulle översättas till en exakt kopia i ett mjukt material.

Snart engagerades flera kvinnor boende i området, många i exakt likadana lägenheter som den utvalda trerummaren. Lägenheten fylldes med inlånade stickmaskiner och symaskiner. Totalt har ett 30-tal kvinnor från 11 nationaliteter varit engagerade i att skapa denna stickade version av lägenheten förminskad till 75 procent. Flera av kvinnorna kom från projekt som ingick i olika arbetsmarknadsåtgärder, de flesta hade aldrig stickat på en stickmaskin. Amica Sundström, stickexpert från Konstfack, bidrog med expertkunskaper och dessutom har både textilelever på Konstfack och arkitekturstudenter deltagit. I fem veckor (av totalt åtta) stickade kvinnorna, repade upp, svor över nålar som gick av, började om. Under tiden lärde de känna varandra, organiserade arbetet, lagade de gemensamma måltiderna. De såg badrum och kök med nya ögon, mätte höjder på skåp och garderober, tolkade tapeternas mönster. Maska för maska erövrade de lägenheten.

Handen och arbetet bakom är en viktig del av konstverket, säger Elin. Besökaren kan nu vandra in i konstverket alternativt skulpturen och uppleva det med alla sinnen, se de stickade väggarna och fönstren, dörrhandtagen, de randiga elementen, väggkontakterna och tavelkrokarna. Gråskalan förstärker rumsupplevelsen och väggarnas genomsiktlighet väcker associationer till det trygga, mjuka hemmet.

Projektets styrka är att det fokuserar på de positiva sidorna av miljon-programmet, och lyfter fram kvinnornas erfarenheter av att bo i Husby: "Människor undersöker hur andra lever. I Husby är många arbetslösa. Slitna bostäder – renoveringen är jag inte nöjd med. Har man pengar kan man välja, men vi var tvungna att bo här", sade Safia Ahmet på pressvisningen, men tillade: "Vi fick bra natur. Efter femton år med tre barn har jag kommit fram till att även om jag kunde välja vill jag inte flytta härifrån."

Knitting House sammanförde en mängd kvinnor, många arbetslösa, med olika bakgrund som möttes i planeringen och genomförandet av konstverket. Tillsammans upplevde de inte bara hårt arbete utan även stoltheten över att ha åstadkommit något fantastiskt att visa upp på konsthallen.

På 1960-70-talen deltog många konstnärer och arkitekter i olika projekt som syftade till att engagera människor lokalt för sin närmiljö, inom byalag, Arkiv Samtal, Alternativ stad. Det kunde gälla kampen för en kulturell mötesplats i ett miljonprogramområde eller krav på en fritidsgård, bättre lekplatser eller säkrare gångbanor. Arkitekter hjälpte till att tolka myndigheternas ritningar, ordnade protestlistor mot dåliga beslut och föreslog bättre lösningar. Men det var aldrig fråga om att konstnärers egna visioner skulle gestaltas.

I dag är tidsandan en annan men behoven att samlas och stötta varandra är de samma. Det nya med Knitting House är att det är ett regelrätt konstprojekt som syftar till att involvera deltagare även i det estiska resultatet.

Glad stämning när utställningen invigdes: från vänster Rita Momenzadeh Afshari, Annnika Enqvist, Katja Jalovara, Safia Ahmed, Rohi Kohandani, Elin Strand Ruin, Mevla Topcagic. Foto: Jan Åhman

I samband med öppningen av utställningen på Husby Konsthall bjöd Knitting House och Husby Konst & Hantverksförening på ett seminarium om "offentlig konst, arkitektur och textilt arbete i ett utvidgat fält". Inom alla områden var talarna kvinnor; männen lyste med sin frånvaro.

I den glädje som förenade initiativtagarna och alla deltagare fanns också oro om framtiden för Husby. Det gav Feseshteh Ghoraishi uttryck för när hon vände sig till Elin: "Du ville att vi skulle göra ett perfekt arbete för att visa allt det som inte är perfekt från senaste renoveringen. Nu talas det mycket om Järvalyftet, men vi vet vad det betyder. Nu har vår förort Husby blivit intressant också för alla som söker bostad i överfulla Stockholm. Järvalyftet betyder för vår del att vi som bor här ska lyftas ännu längre ut."

Text: Helene Broms och Rebecka Tarschys

Helene Broms är frilansande utställningsproducent.

Rebecka Tarschys är journalist och författare med inrikting formgivning och design.

Se även Husby Gårds hemsida, New Beauty Council, Gatukonst